Djur och natur på Gränna GK

En golfbana skapar speciella förutsättningar för olika biotoper både på och omkring banan. Dessutom spenderar vi golfare många timmar utomhus på just dessa ytor och med denna sida vill vi öka intresset och kunskapen om vad vi ser, och kanske inte ser, på vår golfrunda.

Meddela gärna kansliet efter rundan om du sett något intressant när det gäller djur och natur så kan vi uppmärksamma andra och sprida mer information.

Lärkfalk

Bilden visar en av två individer på sydsträcket i slutet av September 2022.

Spana inte bara efter bollen i luften runt hål 11. Har ni tur kan ni även få se våra lärkfalkar jagande byten i luften. Lärkfalken är en skicklig flygare, med en maxhastighet på ca 300 km/tim. Dom livnär sig på mindre fåglar och större insekter. T.ex. trollsländor är ett populärt byte som även förtärs i luften och periodvis kan dom specialisera sig på tornseglare som skickliga flygare. Med kraftiga mustaschstreck och roströda ”byxor” är lärkfalkarna ganska lätta att känna igen.

Rörhöna

Rörhöna häckar regelbundet i flera av dammarna nedanför klubbhuset samt vid 12:ans green. I Augusti 2021 noterades 21 individer samtidigt!

Iglar

I våra dammar finns det iglar (minst 28 arter i Sverige). Vi har i Sverige två stora iglar, Hästigeln och Blodigeln. Blodigeln vet vi väldigt lite om och är en rödlistad art. Det är inte Hästigeln som bland annat kan ses i ”laxtrappan” på hål 4.

Blodigeln (som kan bli upp till 15 cm) är dock en roligare figur att beskriva. Den söker dina offer med hjälp av värme och när den väl fått fatt på lämplig byte så kan den suga i sig 10-15 kubikcentimeter blod och öka sin vikt 5-10 gånger. Detta lever den sedan på ett år innan det är dags för nästa skrovmål.

Blodigeln har spelat en stor roll inom medicinen. Årsbehovet av iglar i Sverige var på 1850-talet cirka 800 000 exemplar. Under vissa perioder har Sverige även haft export av blodiglar till bland annat Tyskland och USA. Även idag används blodiglar vid operationer och transplantationer där man vill få de små blodkärlen att läka. Idén är att de blodlösliga ämnena i iglarnas saliv gör att såret fortsätter blöda och att genomströmningen förbättrar läkprocessen. Sedan 2004 är iglarna godkända av amerikanska läkemedelsverket FDA.

Blå kärrhök

En inte helt vanlig rovfågel som är lätt att känna igen på sina svarta vingspetsar och ljusa undersida. Den häckar direkt på marken, gärna på mossar eller i vassruggar och främst i norra Sverige. Jag misstänker att vi, roligt nog, kanske har ett bo i en av våra dammar.

Knipa

Knipor är små dykande änder som ser väldigt roliga ut när de spelar på våren.

Att dom undgår nackspärr eller whiplashskador är närmast ett mirakel. Deras lysande öga har gett dess engelska namn Common Goldeneye och även gett namn år Bond-rullen Goldeneye. Knipan äter t.ex. fisk, skaldjur och snäckor. Vill det sig kan jag dyka upp till 8 meter för att hitta mat och låter lustigt om vingarna när de flyger.

Nattviol

En av våra lite mer vanliga orkidéer och finns även i vår omgivning. Bilden är tagen mellan green på hål 1 och tee på hål 8.

Linné skrev 1755: ”Svenskt namn pytter, i Skåne futteljus. Växer på något fuktiga, öppna fält och vid vägar på Gotland, i Västergötland, i Dalsland, i Skåne mycket allmän. Växten ratas av kreaturen, t.o.m. av gässen, bland vilka den växer rikligt. Blommar nästan hela året och blommorna framkommer så snart snön och frosten försvunnit. Sluter blomkorgarna varje natt.”

Nattviol blommar i juni–juli. Blomman har en behaglig och ganska stark doft, en bensenoid. Detta är en grupp ämnen med behaglig doft som ofta ingår i blommors doft, och är eftertraktade komponenter inom parfymindustrin. Den doftar särskilt starkt nattetid.

Pollineringen utförs av nattaktiva fjärilar, som lockas av doften. Den vita färgen gör att blomman lättare syns i nattens svaga ljus. Sporrens långa smala form är utformad så att den passar dessa fjärilars långa sugrör.

Daggmask

Dessa maskar krälar gärna runt på våra greener. Maskar är viktiga i ekosystemet både för att de bryter ned växtdelar och för att de syresätter och dränerar marken genom sina gångar. Daggmaskar har inga käkar utan äter genom att bilda ett tryck i svalget och suga in maten.

De äter inte bara löv, bark, strån och alger, utan också animaliskt material som bakteriemattor, svamphyfer och fjädrar. När det gäller löv är de kräsna, det ska vara nedbrutet av svampar och bakterier. Dom små glupska rackarna äter runt halva sin kroppsvikt per dag. Daggmask har även en omrörande effekt på jorden. Att maskarna ofta syns efter regn beror på att de då kan byta vistelseplats utan att bli uttorkade. Om de befinner sig i ett extremt torrt område kan de gräva hål upp till två meter djupa för att hitta den fukt som de behöver för att överleva.

Daggmasken är tvåkönad men korsbefruktad och bildar därmed både sperma och ägg men dock kan den inte para sig med sig själv utan dom byter sperma med varandra.

I ett före detta gruvområde nära Devon i England, där marken är förorenad med arsenik, lever daggmaskar som har anpassat sig. Deras DNA har förändrats så mycket att den genetiska skillnaden mellan dem och deras icke arsenikanpassade släktingar är större än mellan människor och möss. Detta trots att endast 170 år hade gått från att föroreningen började tills DNA-analysen gjordes.

Vildsvin

Vildsvin och golf går på samma sätt som vildsvin och lantbruk inte så bra ihop. Tursamt nog är vildsvin känsliga för elektricitet vilket gör att det oftast går bra att stängsla med eltråd. Vildsvin är normalt skygga och nattaktiva. Dagarna tillbringas sovande i så tät vegetation som möjligt. De är allätare och äter främst rötter, växter, ekollon och potatis, men även sniglar, daggmaskar och insektslarver. Ett vildsvin kan bli runt 20 år gamla. Dom blir könsmogna redan innan 1 års ålder samt kan få flera kullar per år.

Vildsvinssuggan har åtta aktiva spenar och varje kulting väljer ut sin specifika spene som den alltid diar från. De starkaste kultingarna tar vanligtvis den spene som ger mest mjölk. Föräldralösa vildsvinskultingar kan få dia hos en av moderns släktingar, men bara om dennes egna kultingar är mätta.

Även om de kanske ser lite klumpiga ut ska man aldrig underskatta hur snabbt de kan springa. Ett vildsvin kan komma upp i så mycket som 48 km/h! Djuren skyr kontakt med människor och går aldrig till oprovocerad attack. Det är sannolikt farligare att åka bil till vildsvinsskogen än att sedan kliva ur bilen och vistas i skogen.

Vildsvin är värddjur är trikiner. Trikiner är små parasitära maskar som smittar via kött infekterat av trikinlarver. Larverna frigörs i vildsvinets mage där de på några dagar utvecklas till vuxna maskar på 1-4 millimeter som sprider sig ut i kroppen. Vildsvinskött ska därför enligt lag genomgå en trikinkontroll innan det säljs vidare för konsumtion.

Under 1700-talet utrotades vildsvinen i Sverige. Dom kom tillbaka i det vilda genom rymning från hägn under 1970- och 1980-talen.

Den vildsvinseffekt som golfare och lantbrukare ser som ren illvilja från vildsvinens sida betraktar skogen som en lena för själen. Grisarnas bökande stimulerar förnans förmultning som sin tur frigör näringsämnen för skogen. På samma gång sätter grisarna i sig insekter som skogsägarna betraktar som skadeinsekter. Ollon från ek och bok är en favoritföda men under bökandet hjälper grisarna till att mylla ner både dessa frön men också andra växters frön.

Vattensalamander

Med undantag från lekperioden lever den större vattensalamandern på land. Djuren håller till under murkna trädstammar och stubbar, i smågnagargångar, under mossbeklädda stenar och i blockterräng, vanligen i fuktig huvudsakligen lövdominerad skog. Men påträffas sällsynt även på öppen mark som t.ex. golfbanor under vandring. Vattensalamandrarnas liv på land är hemlighetsfullt.

Djuren förökar sig under våren och försommaren. I södra Sverige inleds vandringen till en lekdamm i april, vanligen under de första regniga nätter då temperaturen håller sig mellan 0–5ºC. Småvatten som lämpar sig för reproduktion dammarna på våra golfbanor. De vuxna djuren återvänder till land i juni till juli. Ungarna går upp på land en till två månader senare.

Dessa små varelser är långlivade och kan bli upp till 25 år gamla samt blir könsmogna vid 2 till 6 års ålder.

Salamandrar har förmågan att återskapa förlorade kroppsdelar. Den märkliga förmågan har varit känd i hundratals år. Redan på 1760-talet experimenterade den italienske prästen och biologen Lazzaro Spallanzani med att klippa svansen av salamandrar som han hittade i diken och pölar. Han skrev till en vän att svansen ofelbart växte ut på nytt: ”Samma process upprepas inte bara en andra gång, utan även en tredje, en fjärde och så vidare.”

Dagens salamanderforskare använder både narkos och smärtstillande mediciner i sina experiment. De kan spåra hur olika slags celler byter skepnad, delar sig och finner sig till rätta i det som till slut blir en kopia av en förlorad kroppsdel.

Bilden nedan är tagen på valborgsmässoafton på övningsgreenen.

Djur och natur på Gränna GK